när man måste vara vuxen...
Det alla borde lära sej redan som barn är att inte lita på någon annan än sej själv! Det verkar inte finnas någon regelbok i uppförande å hur mycket man får såra någon, det har ja iaf lärt mej.
att vara Narcissistisk innebär att man har en personlighetsstörning... Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov... blev nästan rädd när ja läste det... (http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning) en länk om man vill läsa lite mer... kan bli otäckt om man känner igen sej själv eller någon i sin närhet...=(ibland vill ja vara fem år igen, man behövde inte oroa sej över hur livet skulle fortskrida eller hur man skulle ta sej igenom jobbiga situationer... men nu när man ska låtsas vara vuxen förväntar sej konstigt nog människor att man ska ta sitt ansvar... ja hanterar saker å ting på mitt säregna sätt : 1. gråt en skvätt 2. torka tårarna 3. kom underfund med att den som fått dej att gråta är obehaglig 4.vägra vara ledsen gå upp med ett leende å inse hur patetiskt det var att gråta 5. ta tag i det som måstes göras å le för att man ändå lever!
men det är inte så lätt som man skulle kunna tro... inte när man verkligen tycker om någon å vill att allt ska vara bra, då är det svårt, men tiden läker alla sår visst? ja känner mej så vilsen, alla ger en olika besked hela tiden, ibland e allt så bra så bra å ibland e allt bara kasst... ja vet inte riktigt hur man ska kunna veta... men om man själv gör det man själv vill å inte koncentrar sej så mycket på va andra tycker å tänker så löser det sej nog skulle ja tro... men det gör så ont att någon som man tycker om så mycket kan få en att hata den ännu mer.... men ja vill inte hata... men ja kan verkligen inte rå för det... ja känner ett sånt förakt att ja blir illamående... ja utav mej själv oxå för att ja går me på massa skit hela tiden.. (Nej det är inte synd om mej, ja e säkert oxå en hemsk människa att leva med... men ja e inte elak å labil iaf)... men någonstanns måste man vara vuxen å ta tag i saker även om det innebär att man måste gå i eld å krossat glas för att lösa dem... men när man väl gått där då kan nog läkeprocessen börja så man blir hel igen.. för det gör ont att missta sin bäste vän... å ännu ondare att förstå att de dagar som g¨ått aldrig kommer igen... (ja de dagar som va lyckliga) men ja tänker faktiskt vara vuxen å låta det avslutas... ja tänker aldrig ge någon den känslan som det innebär när någon ringer å bönar å ber... ja måste tänka på mej nu... å de två inneboende i mej... dom är å kommer alltid vara det viktigaste... å inget ska få förstöra deras liv!
störe delen av inlägget bestod av nr 1. gråta en skvätt... men det är jobbigt, när man kommer ´till insikt... för vi hade ju ändå massa kul....
Ni vet att ni Älskar mej
FLippyyy
midsommar....
idag har ja inte gjort ett piss... bara klagat å härjat me stackaren hahahaha... men nu e ja på bättre humör...
datorn e seg orkar inte skriva mer...
Engla e kass på uppdatera!;)
NI vet att ni Älskar meej!!!
Flippy
men var e´ sommaren´rååå!?
nyss va de ju så fint väder... men såklart att när man precis vant sej med värmen så ska den försvinna, säkert komma snart igen så man måste vänja om sej, allt för å jävlas kan man tänka sej!!!! men int e de nå å gny sej över!
I morron är det midsommarafton!!!! hur skönt som helst å va gravid å slippa härja runt å va aspackad, ja det är ju faktiskt därför man firar midsommar!!!!
så ja ska spela ps2 me Andreas å ställa om dygnet totalt =) ! haha!!!
idag Jobbar ja hos papi, han fick en grill å en arbetsfri vecka i 50-års present!!! ja hade ju förstås glömt att ja va tvungen att jobba ;) haha men det går ju rätt bra... kan sitta här å vara trevlig (min speciallite´)
nu brände ja mitt finger på ett vattenfall, såg inte lampan som satt där å lurpassade, dåligt!
min pappa springer runt med ett knippe grodblad under armen som en djungelkung... ja sitter i kassan!!!=)
å nu kom min käraste lillasyster Molly, smal å smärt, inte me nån fotboll på magen som ja (fast ja tycker om den, men längtar till den försvinner ju).... här e värsta familje sammankomsten juu, snart ska mamma komma åxå!
magen har verkligen blivit jätte stor, men man märker det inte för att den sitter ju på mej hela tiden.... =)
men bebisarna sparkar hårdare å hårdare... de e jätte gulligt! men nu vill ja att tiden ska gå fortare, fast det har den ju iofs gjort, det e v 25 på torsdag vilket innebär att det e typ 15 veckor kvar om dom kommer den 1:a som beräknat!!
men int vet man... våra barn kommer prata någon konstig variant av norrländska=) hahahaa!!
har kollat på barnvagn oxå, d e ju jätte svårt!!! men ja vill iaf ha en urban jungel.... en svart typ... =)
nu ska ja sluta berätta om allt ja gör å börja jobba... haha har ja föresten gjort hela tiden... massa "trevliga" kunder. nää ja e den enda som e trevlig, okej en sa glad midsommar, säkert bara för att hon va ett fyllo å försökte få sej lite karma men ja vinkade glatt å lyfte på hatten å sa till henne å ta det lungt med spriten.... INTE men ändå det hade juu varit jätte kul, men ja e lite för finkänslig för att uppträda på det sättet... nu håller molly på å koka nudlar för fulla tunnor.... baaajs kommer hon in i affären å skriker, inte särskillt passande, men hon e ju bara 15 (å luktar KISS) PLING lät mikron!!!
ja just det.... om det är massa felstavelser eller dåliga liknelser så ska det vara så... för ja får göra som ja viiiiiilll!!haahaha!!!!
Ni vet att ni Älskar mej!
Flippyy
baby sparkar...
ja känner mej så avslappnad å känner inte längre nått begär efter att härja runt å göra massa saker, det är jätte skönt!
natten från igår satt vi uppe å spelade tv spel hela natten, det va ju kul förutom att ja somnade varannan kvart å Andreas sa "va göru tryck då!" hahhha men ja va bäst ändå!!!! :P sen vid sju rycket somnade ja, fast de va ingen vanlig sömn det va någon sorts koma ja hamna i.... konstigt! hela helgen har varit lite skumm.....
de va TRIST väder så vi va baara hemma Mollsan va på visit å härjade runt... va vaken nästan hela natten för att någon väckte mej "ååh e du vaken va roligt!!!! då kan vi spela!!" ja blev utnyttjad, man va tvungen att spela två!! men int e d nå å gny sej över!!!!
Nu känns allt så bra... å d e inte så lång tid kvar nu heller... mer än halva tiden har furit iväg, snart kommer vi ha två små bebisar!!! har nog inte fattat det ännu! men det lär man ju göra va tiden lider....
dt är sååå skönt å va hemma på dagarna, inte för att ja får så mycke gjort men ändå. det är väldigt avslappnande....
nu har ja sett samma vänner avsnitt 43 ggr för att ja e så lat å inte orkar byta.... ja vill spela så ja ska nog väcka sovelsen..
Ni vet att ni älskar mej
flippyyy
Kärlek..
Ja, i förrgår kom jag fram till att jag varit kär i samma person i.. ja fyra år. Det är väl inget konstigt med det egentligen. Men när det är på avstånd, och man aldrig får den man verkligen vill ha, ja, då är det nog lite konstigt. Nästan sjukligt skulle jag själv vilja påstå. Som att det är så roligt att vara olyckligt kär hela tiden. (den här bloggen kommer väl fungera som ren terapi för mej verkar det som nu).
Borde man inte gett upp vid det laget kan man tycka. Det har jag väl försökt göra ett par gånger, men lyckas alltid falla tillbaka till den där speciella personen hur jag än försöker. Dessutom är det inte så jävla enkelt när personen i fråga verkar intresserad tillbaka.
Kommer aldrig glömma den sommaren när jag ringde dej och berättade hur kär jag var i dej (ja, nästintill på bristningsgränsen). Jag struntade fullständigt i mina vänner som försökte varna mej för dej och sa "ja, men du vet väl hur han är". Men inte var de nå å bry sig om tyckte jag. Försökte förklara för mina vänner att jag struntade i det, jag var så kär så vad tusan.. de där grejerna kunde jag väl leva med!. Ja, självklart ska det inte vara den "fina" typen av killar man kärar ner sig i. Men det spelar ingen roll för jag tycker om dej ändå, för precis den du är. Allt bara gick fel hela den hösten sen. För det blev aldrig du och jag. Trotts att du lyckades bli (lika) olyckligt kär i mej precis som jag var i dej (eller..? det är något jag fått reda på i efterhand). Och nu när jag skriver det här känns det genast som att jag är 16 igen.
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö
men inte heller leva
Men egentligen vet jag inte ens varför jag sitter och fläker ut mitt liv på det här sättet. Kanske för att.. ingen bryr sig!!
Nu ska jag sova. :*
när vägen tar slut...
hur ska man veta om man någonsin kommer att hitta rätt.... kanske inbillar vi oss att vi funnit rätt väg, eller så är vi bara veliga och rädda för att bestämma oss... vilken väg är rätt? och kommer den alltid att vara rätt då eller bara för tillfället!? det är lika bra å blunda å lita på magkänslan, låta oss vägarna ta dit dem för oss... för någon gång tar vägen ändå slut!
Flipp
Nothing Lasts Forever!
